Strövelstorp som badort
Fredagen den 16 juli 1869 kunde man läsa följande notis i Engelholms tidning:
Ströfwelstorps nya Badhus är nu fullt färdigt. Ångbad med kall dusch erhålles derstädes för 25 öre. Ej långt från badhuset finnes en förstklassig helsokälla, hwilkens watten lärer wara mycket jernhaltigt. Stället tycks alltså förtjena att rekommenderas hos hwarochen, som förmedelst bad och brunnsdrickning will försöka återwinna en förlorad helsa.
Det låter nog överraskande att det lilla Strövelstorp varit brunnsort, men under senare delen av 1800-talet var orten ofta målet för folk långväga ifrån för att förena nytta med nöje. Om man betraktar badet och brunnsdrickningen som nyttan, så bestod nöjet i att besöka Häggarps park strax i närheten, där det fanns en nöjesplats av rang.
Initiativtagare till allt detta var några företagsamma och framsynta män i Strövelstorp. I första hand var det lantbrukaren Johannes Olsson på vars ägor badinrättningen var belägen. Tillsammans med honom bildade patron Per Jönsson, Torlarps gård, byggmästare Anders Jönsson, Torlarp och Anders Jönsson, Häggarp, ett aktiebolag, som finansierade företaget. Till verksamheten i badhuset hade man anställt en baderska, och under sommartiden hölls det öppet dagligen och vintertid vissa dagar i veckan mot förhöjd badavgift.
En utflyktsort
Strövelstorps bondby utgjordes på den här tiden av en rad hus och gårdar längs bygatan, dagens Bankvägen. Där fanns kommunens hus, skolan, affären, mejeriet och mycket annat. Den lummiga bäckravinen var ett vackert avbrott i den ofta enahanda skånska landskapsbilden. Helheten blev en utflyktsort för stadsbor i Helsingborg och Ängelholm. Badhuset, som inte fanns kvar tidigt på 1900-talet, och hälsokällan var belägna på sydsidan om Örjabäcken på den tomt, Bankvägen 29, som jag bebor och som år 1929 inköptes av mina föräldrar av Johannes Olssons arvingar. Johannes Olsson avstyckade den tomten från sina övriga ägor och byggde år 1894 ett hus, där han och hans hustru Olina skulle bo på "gamla dar". Efter hustrun har helt följdriktigt huset fått sitt namn - Olinelund. Omkring badhuset stod bänkar placerade i en halvcirkel. Bersåer och prydnadsplanteringar fanns ned mot Örjabäcken och en bro ledde över till dess norra sida. Där kunde man på slingrande gångstigar promenera bort till Häggarps park för att dricka kaffe eller förnöja sig.
Skriven av Bo Larsson
Källa: Ängelholm - en hembygdsbok 1990/91
